Den tindrande mamman!

För en vecka sen kände jag mig någorlunda okej, förutom de förbaskade förvärkarna som aldrig ville ta slut. Dagen efter, på fredags morgon började skräckresan, som jag aldrig mer vill vara med om igen! Jag hoppar över fredagens händelser, förutom att vi fick vår lilla bebis, för den händelsen skulle jag kunna uppleva tusen ggr om.
För att underlätta för mig själv, så undviker jag de tunga och jobbiga sakerna som hänt..och går direkt på efter-följderna. Ni hänger väl med?!

Den där fräscha mamman, ni vet, hon som strålar och tindrar..hon som skulle vara jag..är liksom inte där, när jag tittar mig i spegeln. Istället ser jag en annan kropp, ett ansikte som jag skulle kunna känna igen lite grann..eftersom hon påminner om någon jag en gång kände (?). Ögonen är inte blå längre, utan grumligt svarta av utmatthet. Håret..ja jisses vilket hår! Uppsatt i en slarvig toffs. Det är inte borstat på en vecka..så det är liksom svårt att få det slätt. Reflekterade över håret då jag på sjukhuset häromdagen besökte toaletten. Ljuset på en sjukhustoalett är ju inte direkt till en fördel för en..och att se sig i spegeln gör ju mer skada än nytta. Jag såg att jag missat en hel drös med hår..som liksom buktade ut från huvudet..ja så som det blir när man inte borstat igenom håret ordentligt..min håruppsättning såg mer ut som en trollmors tappra försök att göra sig vacker. Jag suckade mest när jag såg min egen spegelbild, och tänkte att vad hände egentligen?! Hur kunde det bli så här??

Jag har ett sår på magen. Jag har sett snittade mammors magar förut..och det går inte att se någon som helst likhet med deras magar och min mage. Jag läser på nätet att snitten oftast är fina och raka..och max 12 cm långa. Jag tittade på mitt snitt igår..och jag fick en smärre chock! Det ser ut som Frankenstein har utfört ingreppet! Till att börja med så är det lika långt som en skol-linjal, alltså 30 cm långt!! Bara det gör en rädd.. Sen är snittet inte på något vis rakt, och metallnitarna som de satte ihop huden med, satt liksom ojämt..så nu har jag ett rött, vätskande, ojämt, alldeles för långt halvt läkande sår UNDER hängmagen!! Man kan ju bli deprimerad för mindre alltså.. Okej för gäddhänget på överarmarna.., men hänget på magen slår alla rekord! Hur ska man kunna tindra när man ser ut så här?!

Att gå på toan är inte så enkelt när man är mamma och nyförlöst. Alla som fått barn vet ju hur det känns..så jag behöver kanske inte gå in på detaljerna.. Men när 2-åringen igår konstaterade, hängandes över mig då jag satt på toa för att kissa, att mammas kiss luktade illa..och barnet dessutom fick kvälvningar..ja då känner man att man kanske behöver prata med andra i samma situation?! När jag som mamma svarar 2-åringen att ja, mammas kiss luktar illa, som om det vore det mest naturliga i världen, känns också lite rubbat. Jag vet ju att 2-åringen är duktig på att berätta för omvärlden sen, om saker som sker här hemma..och hur de då kommer reagera på såna här storys, kan bli en intressant lärdom.

En natt, så orkade jag inte sitta upp och amma. Var så förbaskat trött, och eftersom det gjorde så förbannat ont att ligga på sidan (eftersom bulldegsmagen hänger i sidled då och drar i såret) så låg jag halvt på rygg och lät det enorma bröstet välla ner..där babyn låg..så att det kom lagom in i munnen.. Perfekt tänkte jag! Babyn sög nöjt..men jag somnade och märkte inte att det blev helt fel sugteknik för babyn, vilket resulterade i en hemsk smärta och sårig bröstvårta. Aldrig mer att jag låter tröttheten ta överhanden, för fy faan för denna svidande smärta varje gång babyn ska äta på det nariga bröstet!

Det kan ta en hel dag för mig att komma in i duschen. På morgonen tänker jag att jag ska duscha..så fort jag ammat klart, så ska jag duscha. Jag lovar mig själv att unna mig den lyxen, att få ta en varm dusch, redan på morgonen..nåja..iaf på förmiddan..eller kanske på eftermiddan..tidiga eftermiddan.., men det slutar alltid med att jag får ta den där duschen på kvällen..eller dagen efter i värsta fall.. Får för mig att mitt hår kanske kan redas ut lättare, om jag får tvätta det..och använda balsam..och sen även få borsta håret. BORSTA håret..hör ni hur det låter!? Tänk att få ha nytvättat, nyborstat hår! Vilken LYX! (Obs, jag sköter min hygien trots avsaknaden av duschen, så ni inte tror att jag går omkring här med gammalt avslag i brallan..haha).

Ingen har berättat för mig att tarmarna hamnar i fel position efter ett ingrepp i buken. jag började misstänka någon slags sjukdom, då jag efter varje måltid fick som kramp i hela magen. Fick på dag 5 efter operationen veta att när man öppnar upp buken så där, så hamnar tarmarna i fel läge, och ibland trasslar de ihop sig totalt. Det tar en tid för allt att hitta sin rätta plats i magen..och det är därför det gör så ont. Aha..vad underbart! Inte för att jag tycker att det är tillräckligt med kejsarsnittet som gör ont, eftervärkarna som är olidliga, brösten som värker, hormonerna som gör uppror, kroppens förfall, ögonen som slutade tindra och tröttheten som är konstant eller att jag knappt kan röra mig pga såret på magen..nä, jag klagar inte..utan tycker det passar alldeles utmärkt med tarmkaos mitt i allt detta! Ja livet är ljuvligt...*ler*

Mitt hem är ett enda stort kaos just nu. Försökte hitta kläder.., men i de lådorna där jag har mina underkläder, låg sonens Nike-byxor..och vart mina underkläder är, kan man ju undra. De ligger inte i sonens garderob iaf. Pappan i familjen har tagit hand om allt här hemma..inkl tvätten. Det säger väl allt kanske. Han föreslog att jag skulle använda hans kalsonger då jag påpekade mitt dilemma. Hmm..det var hans lösning på problemet. Så enkelt allt verkar vara för det manliga släktet! Kände att jag inte ville ha mannens kalsonger på mig då jag skulle till sjukhuset och ta bort stygnen. De kunde ju tro att jag inte hade några egna underkläder, och sånt vill man ju inte att folk ska tro om en.

Längtar tills jag är återställd!

..är när man håller sitt barn i ens famn och man ser sig själv speglas i dess blick!

Inatt drömde jag att jag hade haft värkar hela natten (vilket jag naturligtvis inte hade haft). När jag sen vaknade (i drömmen alltså) så kände jag något som var liksom i vägen mellan benen. Det var fosterhinnan som hade åkt ut en bit. Om man tänker sig en sån där fryspåse som man ofta kan ta i slutet av kassabandet i affären, och blöter den..ja ungefär så kändes fostersäcken som stack ut ur mig. Ingen vattenavgång hade jag haft, utan det var bara den där påsliknande hinnan som stack ut. HELT NORMALT, hade BM sagt då jag hade ringt om det (i drömmen). Kände att jag inte ville vara gravid något mer. Det fick liksom vara nog när de ansåg att man skulle gå med en jävla påse mellan benen!

Vaknade av att gubben låg extremt nära mig. Fick irritationskänslor mot honom. Han var jättevarm och hans rygg mot min rygg, var ingen bra kombination. Frågade honom om han tyckte att resten av sängen kändes för lite för honom, eftersom han promt skulle ligga "på" mig. Han flyttade sig direkt. Vågade väl inget annat.

Låg i sängen och kände efter om jag hade värkar. Jag insåg att jag var blöt i trosorna.. BLÖT I TROSORNA!?? Vafaan! För första gången i världshistorien hade jag kissat på mig! Inte mycket..men ändå så had ejag kissat på mig!! Inkontinens! 35 år och kan inte hålla tätt?! Kom på att jag inte varit uppe under natten för att kissa något..så okej,..att det blev överfullt i blåsan, kanske inte var så konstigt.

Besök på mödravården i all ära.., men man kan ju undra vad man ska dit och göra när det enda man får höra är "Det är normalt". Jag berättade om mina problem..och att det har gjort extremt ont den senaste tiden, och jag vill att de kollar hur det ser ut (jag menar hur det känns) där nere. Men icke att hon tänkte göra det! Minns inte ens vad hon heter, min barnmorska (så intressant var hon liksom)..men hon sa att det bara riskerar att hon sprider bakterier om hon kollar. Har dock aldrig hört talas om att det ska spridas bakterier för att de kollar hur livmodertappen känns! Hur fasiken gör de på efterkollen..eller på förlossningen?! Då MÅSTE de ju in med fingrarna och gräva där! Sprids inte bakterierna då i såna fall?!
Jag fick ingen kontroll av min livmodertapp. Den kan vara stängd..men den kan lika gärna vara öppen. Ingen som vet, ingen som vet (och jag börjar tralla vidare med "vem vet inte du, vem vet inte jag" Tråklåt!)

Gick därifrån med en lapp med telefonnr till Sjukhuset. Jag ska ringa på tisdag för att få en tid för ultraljud. Men guuud så spännande! *ironi* Jag vill ju bara veta om det har hänt något med min livmodertapp efter all smärta jag gått igenom redan..inte ett ultraljud.. Men visst, det kan ju vara kul att få se lilla bebisen i svartvitt en gång till innan hon kommer ut.

Jag gick bort på Babyland. Hoppas väl någonstans att jag ska få se bebisen innan ultraljudet..så jag gick lite extra snabbt. Inne på Babyland kom det flera värkar, och jag tänkte "Oh yes, nu kanske!?" Men sen la de av..som vanligt. Kollade lite på kläder..och hittade så jäkla söta byxor från "Lundmyr of Sweden", men 179 kr för bara byxorna kändes som ett hån..så jag gick därifrån.

En promenad hem då?! Kanske det kan hjälpa mig på traven?! Sagt och gjort. Jag började traska hemåt. Dessvärre fick jag ont precis överallt, FÖRUTOM där jag ville ha ont. Bebisen sov ju gott. Tror jag det.., gungandes rofyllt.. Nää..det finns ingenting man kan göra för att få igång en förlossning! Vill ju gärna ha henne född snart..för det är inte så länge kvar nu innan det händer andra saker i den här familjen..och då har vi faktiskt inte tid att klocka värkar mm. Och absolut INTE ligga på BB och föda barn! Men men.., nu är det ju lilla tösabiten där inne som bestämmer..
Redan som ofödd styr och ställer hon med hela familjen! Är det inte helt otroligt!?

Dottern skickade sms "Är på väg till sjukhuset med bruten arm, kan du komma?" och jag svarade med ett hjärta som slog hårt; "Du skämtar!"
Men det kunde ju vara så att hon faktiskt hade brutit armen..men det är dock 1 april idag..
Tillbaka fick jag; "Men kan du komma?!"
Jag fick lov att ringa upp henne..eftersom jag ska på koll på mödravården och gubben ska på jobbmöte..och om armen var bruten så hade vi självklart avbokat. Hon kände sig lite dum när jag förklarade läget..för hon bad om ursäkt. Men jag sa att jag gick på det, vilket jag ändå hade gjort eftersom tankarna i skallen rusade på högvarv för att lösa situationen. Hon verkade nöjd med sitt spratt :-)

Står jag med armarna rakt ut från kroppen, så påminner jag om en av de där patienterna på tv..som ska genomgå en operation, för att de gått ner så mycket i vikt så huden blivit alldeles överflödig. Mina överarmar har utvecklats till något läskigt! Det hänger som skinnpåsar, ja gäddhäng, som gamlingar kan ha.

Jag har gått ner mycket i vikt..jo jag vet. Men jag har verkligen inte gjort något för att gå ner i vikt, utan snarare tvärtom! Upptäckte till min stora fasa förändringen som min kropp varit med om. Tittar jag på hur jag ser ut bakifrån, så är jag betydligt smalare nu än innan graviditeten. Rumpan..ja den existerar inte ens (skitfult när man inte har en rumpa), benen är smalare (det gör visserligen inget för jag har alltid haft extremt tjocka ben) och i ansiktet ser jag lite smått utmärglad ut.

Visserligen skulle det vara häftigt att få vara smal för en gångs skull ;-) Sommaren på ingående å allt.. Ja så länge jag slipper klä mig i badkläder och visa upp mitt häng..men jag ska ju amma..och tuttarna lär ju bli snygga iaf! Smal och snygga tuttar, på ett naturligt sätt! Vilken tjej vill inte ha det så?!

Sen ska jag ju sluta amma..och då lär ju tuttarna förfalla..och bli något oigenkännbart..skrynkliga som russin..hängandes. Usch..orkar inte tänka på det nu. Vill glädjas nu..inte bekymra mig om russin-tuttar.